johannamammas

När jag väl blev gravid med Rut hade Albert och jag försökt i två år att bli gravida utan resultat. Det som hjälpte var visst att jag skrev på anställningskontraktet för mitt jobb och att vi bestämde oss för att vänta med barntillverkandet tills jag jobbat ett tag. Då minsann blev jag gravid direkt!

 

Eftersom det tog så lång tid att bli med barn första gången så tänkte vi att det var dags att börja försöka i våras; vi ville ju ha 2-3 år mellan barnen helst. Så vi försökte med ägglossningsstickor och sådär och prickade in rätt datum och dagarna innan och efter. När det började bli dags för mens så började jag ju som bekant att blöda och jag tänkte; jaha, det var det det. Kändes omöjligt att bli gravid av att aktivt försöka eftersom det misslyckats så många gånger innan Rut blev till. Tog ändå ett graviditetstest när blodet kom för att få ett definitivt svar, och ja, det visade ju negativt. Blödde i en vecka, lite första dagarna, mer några dagar och lite sista dagarna. Bara några dagar senare så mår jag helt plötsligt inte så bra och får gå hem från jobbet. Hjärtat var jättekänsligt och jag fick extraslag hela tiden, kroppen kändes stressad och när jag kom hem till Albert så sa jag att jag kände mig liksom alldeles varm och frös, utan att ha feber. Jag kopplade ihop känslan med ägglossning men tänkte att det är ju inte dags än, bara några dagar efter avslutad mens. Men jag testade ändå med en ägglossningssticka och blev chockad för den visade positivt! Blev förvirrad och minns hur jag kom på att ägglossningsstickor även kunde visa positivt om man var gravid. Så då testade jag med en graviditetssticka, och det blev svagt positivt! Var darrig och chockad och förvirrad och glad och gick ut och satte mig i soffan hos Albert och berättade. Sedan följde en period där jag testade nya graviditetsstickor var och varannan dag för att se så att strecket blev starkare och starkare, och det blev det ❤ var ett bra tag rädd för att blödningen var ett missfall typ och att det svaga positiva strecket bara var rester av gravidhormoner som var på väg ut ur kroppen. Jag kunde (eller vågade) inte riktigt tro på att jag var gravid förens vi hos barnmorskan fick göra ett tidigt ultraljud där hon såg att det befann sig ett litet foster i magen. Så ja, vad blödningen var för nåt förblir ett mysterium, men nu sitter jag här i vecka 37 (36+4) men en bebis i magen och en Rut som tar sig en sovmorgon över min bröstkorg. Börjar känna mig lite tungandad om vi säger så..

 

Vi lyckades alltså med konststycket att bli med barn på första försöket den här gången vilket innebär att Rut kommer vara 23 månader (nästan två år gammal) när bebis beräknas komma ut. Det ska bli så himla spännande! :') Eller det Är redan spännande!