johannamammas

Jag kommer fortfarande så väl ihåg när Rut låg i min mage. Det var verkligen speciellt att få bära på henne och sen vänta på ett kejsarsnitt. Hon fick komma ut en vecka innan bf. Tur att Ture inte skulle ut med kejsarsnitt för han bestämde sig för att komma ut lite mer än en vecka innan bf. Rut låg med huvudet upp, i sätesbjudning. Den 26e februari 2014 åkte vi in till förlossningen tidigt på morgonen. Jag hade sovit väldigt få timmar den natten för jag var uppe och tog kort på magen och fixade och donade och hade svårt att sova pga pirr i magen. Det var som julafton, bättre än julafton ♡

 

Albert och jag kom till förlossningen typ en halvtimme innan vi skulle vara där, så vi satt och väntade i korridoren utanför. Men det skulle vi nog inte gjort för medan vi satt där så kom det ett annat par och ringde på klockan före oss. De skulle också göra ett kejsarsnitt den dagen och hamnade då före oss i kön. Vi fick dela rum med dom. Personalen beräknade att vi skulle få göra vårt snitt vid klockan tre ungefär, det andra paret skulle få göra sitt runt lunchtid. Tyvärr var det nåt som hade hänt som gjorde att allt blev fördröjt, och när klockan var tre hämtades det andra paret. Vi väntade och väntade och väntade. Jag låg med dropp och fick inte äta. Ju längre tiden gick desto mindre energi fick jag. Vi hade faktiskt tappat tron på att vi skulle få göra snittet den dagen, men runt klockan sju så kom dom faktiskt och sa till oss att det var vår tur. Vid det laget var jag så tömd på energi att jag inte ens orkade le och låg närmast apatisk i sjukhussängen. De rullade iväg med mig och Albert gick bredvid. Otroligt surrealistiskt kändes det. När vi väl var på plats i operationssalen och de skulle sätta ryggmärgsbedövningen så kom paniken och jag var rädd och ledsen och trött. Men Albert höll i mig och bedövningen blev satt. Sen försvann känseln i magen och nedre delen av kroppen. Det pirrade och stacks liksom som när en kroppsdel har somnat. Kände hur de skar i magen och ryckte och drog, men det gjorde inte ont. De drog ut en liten perfekt Ruta. Hon skrek och Albert fick gå med in i ett rum bredvid där de undersökte henne. När de kom tillbaka hade jag panik fortfarande, var så otäckt att ligga vaken på operationsbordet. Hade jättehög puls. Albert frågade om jag ville hålla henne och jag sa nej på grund av paniken. Men då sa en sköterska att jag visst skulle hålla henne. Fick henne på bröstet och paniken försvann som i ett trollslag. Sköterskan berättade att min puls hade gått ner jättemycket i samma stund som Rut lades ner på mig. Magi! ❤ Sen fick Albert och Rut gå iväg till ett annat rum medan jag syddes ihop. När jag blivit körd till uppvaket så fick jag dricka den godaste saften jag någonsin druckit! Var så hungrig och törstig. Och lycklig och lugn. Albert kom dit med Rut och när hon kom upp på mitt bröst igen så letade hon direkt efter tutten. Så tuttig redan från början 😍

 

Sen var det några tuffa dagar på BB utan ordentlig sömn och jag svimmade och var svag. Men vi var så lyckliga över att äntligen få träffa och umgås med vår perfekta lilla tjej ❤ ärret läkte fint och jag tittar och känner ibland på det och minns..