johannamammas

Nu har Albert feber och är sängliggande. Rut gråter och gnäller efter mamma så fort jag inte har full fokus på henne, vilket har varit svårt att ha när Ture inte velat ligga för sig själv alls idag. Så fort jag gått till köket gråter Rut "bäja!" (bära) och sträcker sina armar upp mot mig. Jag är helt slut. Har skrikit på Rut och sagt att jag inte orkar osv. Sammanbrotten är alldeles för nära.. lyckades nätt och jämt förmedla till mamma över telefonen vad vi behöver få handlat (hon ska handla åt oss i eftermiddag, tack!) medan rut grät i bakgrunden över att ture låg hos mig och över att jag pratade i telefonen. Jag räcker inte till :'( och jag är ju helt knäpp och obalanserad som försöker vara lugn och bekräftande och snäll i ena stunden för att i andra stunden tappa det och skrika, sen kramas och säga förlåt för att jag skrek, sen lugn ett tag till, sen skrika, sen förlåt etc. osv. Behöver en paus!